Han börjar bli stor nu, den där lille Zcar. Här hemma tappas det tänder i parti och minut vilket vi är tacksamma för. Piraya-anfallen är allt mer sällsynta (heh.. ja nu är det ju nästan vakuum förmågan som får jobba). Skämt å sido. Han är trevlig, jag gillar verkligen det jag ser. Vad ser jag då? Ett sant ego, en oerhört lättlärd kille med god matlust och kamplust. Fin förmåga att koncentrera sig och extremt miljöstark (men lite mörkrädd…).

Jag har inte riktigt bestämt mig än för vilket spår vi ska ta riktning mot, det är så mycket jag vill göra. Men främst vill jag tävla. Värsting har ju inte varit den optimala tävlingshunden, han är så sjukt bra tjänstehund. Trots detta börjar han tendera i att kunna bibehålla den koncentration jag vill även på lydnadsplanen, vi får se vad det bär hän med honom med. Men den lilla parveln då… jag vill spåra, köra patrullering, köra lydnad. Han är så extremt glad i folk så sök kanske vore på sin plats? Möjligheterna känns många i dagsläget. Vi ska ju ”bara” ta oss igenom en liten trotsperiod och könsmognadsperiod – får se sen var jag säger på andra sidan dessa vad vi ska fokusera på…

Då har Zcar varit hemma ett par dagar. En individ som jag än så länge ser som otroligt trygg i sig själv, social, kampar och jagar gärna och som har djävulskt vassa tänder. Jag gillar det jag ser och som det känns nu kommer detta bli riktigt bra!

Vi flög ner till Stockholm, han somnade på planet så fort motorerna startade. Kuskade vidare till Matilda för att sova över där. Väl där fick han bekanta sig med mallevalpen Civan, en mycket trevlig bekantskap att döma av umgänget. Dagen efter for vi ner till Linköping, hälsade på mina föräldrar, vidare till Motala för att hälsa på Moa för att runt 18-tiden landa hemma i Mullsjö. En rejäl start för en liten parvel men han var glad och framåt hela tiden, sover som en stock i bilen!

Dagen efter följde han med husse in till Jönköping för att kolla på Jönköping Marathon, något som han också hade löst med bravur!

Här hemma har Zcar blivit intensivt välkomnad av Värsting. Nu har det gått några dagar så intensiteten har lugnat sig något mellan dessa men är fortfarande att bedöma som medelhög 🙂 Biter gärna i tår, haka, näsa och öra – det ingår ju… han är söt när han sover! Fortsättning följer.

 

Det är roligt när man går tillbaka i mitt bloggarkiv och läser, läser om de dagar som Värsting kom och vad vi har gjort sedan dess. Jag hade från grunden en annan blogg, kommer inte ihåg vilken portal den var placerad på men jag minns att den kraschade/lades ner med alldeles för snabb framförhållning. Det hade varit roligt att få ha kvar den ”dagboken” för det är precis vad det är, en form av dagbok då jag skriver främst för min egen skull. Och jag vill bli bättre på att skriva, inte bara om hundar och hundträning även om det är en stor del av vår vardag, utan ha det som en dagbok som man kan kolla tillbaka i, läsa i och minnas.

Värsting är ju festlig här hemma, jag körde ett fyspass i form av cirkelträning här hemma idag. Med kettlebells. Han får vara ute och lattja lös när jag tränar, idag var han självmordsbenägen då han hittade sin boll i snöre och ville naturligtvis ha lite action i den utan att han själv springer runt och slår sig själv med den på sidorna. Att lägga den mellan mina fötter samtidigt som jag kör kettlebellswingar är förenat med livsfara, man skulle kunna tro där ett tag att han ville ha en kettlebell inplanterad mellan öronen så jag fick lov att göra några snygga undanmanöver. 🙂 I övrigt körde vi lite dragkamp samtidigt som jag gjorde situps, ingen hjälp upp där kan jag lova däremot motstånd på nervägen.

Vi har för ett tag sedan tagit beslut om att Romeo skulle få somna in. Det hela startade egentligen redan i januari månad då han drog på sig en ful sträckning i framvagnen som resulterade i kraftig hälta. Denna sträckning har han under våren lyckats att dra upp fem gånger. Vi har varit medvetna om att han börjar bli till åren och haft diskussionen under hela våren. Diskussion har tidigare funnits här hemma då vi båda har varit överens om att våra hundar ska få köra på så länge kroppen och huvudet fungerar som de ska, men vid skada eller dylikt som gör att de inte kan leva det liv de vill och förtjänar så är det bara egoistiskt från vår sida sätt att ha de kvar. Jag känner mig nöjd med det beslutet vi tog gällande Romeo, nu är det drygt en månad sedan han fick lämna oss och jag känner mig till freds med det beslutet. Han fick gå med värdigheten i behåll, något som jag upplever är viktigt för hans personlighet.

Det är tomt här hemma utan honom, han har varit ordningsmaktens förlängda arm. En extremt stabil herre med stabila åsikter. En helt fantastisk tjänstehund, första hund och familjemedlem. Jag skulle kunna skriva en bok om honom, men jag låter mig och mina vänner ha de upplevelserna vi har fått av honom för oss själva. Han var fantastisk och jag älskar honom så in i bängen.

På torsdag får vi en ny familjemedlem, en Zcar. Det har varit lite svårt att ställa om från saknaden av Romeo till att glädjas åt att skaffa en ny vän för livet. För någon vecka sedan var jag och Värsting uppe i Boden på kennelläger där jag fick umgås med denna lilla valp i 3-4 dagar. Roligt att se hela kullen, roligt att se honom som individ i kullen och roligt att se honom som ensam individ. Efter någon dag började min hjärna ställa om, han ska bli en i vår familj och han kommer att få vara med om mycket hos oss. Min resa mot norr börjar redan på onsdag, jag ser fram emot det och börjar ställa mig in på att det nu kommer komma en liten valp hem till oss!

Idag har jag och Värsting varit på SK Såtenäs och genomfört UHP – Uthållighetsprov. Det genomförs på så sätt att man cyklar tillsammans med sin hund i ett tempo av 12-15km/h med i 20km med en paus efter 7km, en efter ytterligare 8km och därefter genomför man de återstående 5 kilometrarna. Före gås hunden igenom, lyssnar på hjärta, kontrollerar rörelser och tassar. Vid varje paus kontrolleras tassar och rörelser, alltid av domaren. Hundarna springer i grupp, vi var fyra stycken i vår grupp: två kelpies, en rottis och en schäfer – riktigt fin harmoni i den gruppen och det fanns inte en tillstymmelse till någon osämja mellan någon, lätt att åka om, åka bredvid – härligt!

De första 7 km låg han på men efter första pausen kändes det som han kom in i ”andra andningen” och gick huuuur fint som helst! Pigg, fräsch och motiverad – här hemma märks det knappt på honom att han sprungit 20 kilometer.

Vi kom i mål, en imponerad domare som myntade ett idogt arbete och som han var riktigt imponerad över, riktigt imponerad Värsting.

Dagen har bjudit på ett fantastiskt väder! Vi bestämde träff i skogen med en träningskompis för att lägga spår och träna lydnad. Ut med spåren och i väntan på att de skulle ligga till sig så tränade vi lydnad. Vi körde igenom startklass, första gången som vi testar på momenten i denna klass. Först fick Romeo köra igenom startklassen för att jag skulle veta hur momenten gick till, han visar att gammal är äldst, gör lite som han själv vill. Förstår vad tävlingsledarens kommandon betyder så som ”kommendera” i inkallningen men även ”moment slut” då spritter det lite i gubben och han tycker att belöningen skall komma NU!

Till Värsting då. Börja med följsamheten, jag väljer att ha Värsting lös i detta moment för att jag tycker han samlar sig bättre och kan hålla koncentrationen bättre. Sättandet är lite nytt för honom men med lite träning så kommer stadgan i sitt positionen med. Apporteringen är någonting som vi måste börja lägga lite krut på, i övrigt kändes programmet riktigt bra. Riktigt bra tryck i honom men ändå samlad och i position.

Därefter tog vi spåret, i förhållande till appen så låg i i kärnan hela spåret. Det kändes som fyrhjulsdriften var på gång redan från start och min känsla var att ”shit, nu kommer vi galoppera igenom det här och det kommer gå för fort” men bara efter 50-75 meter lugnade han ner sig, fortfarande ett snabbt spårtempo (även om det är hans vanliga tempo). Missade första apporten, hittade de två efterföljande. Men vi behöver jobba mer med föremålen, spåret är fortfarande sååå spännande så att han värderar det högre än föremålen – så har det alltid varit även om föremålen börjar betyda mer med åren.

Summa av dagen är jag mycket nöjd. Tar med mig en hel hög motivation och planer inför framtiden!

17352204_1238587999528826_1916968639853265415_n

Dagarna går vidare, livet går vidare. Det är jobbigt att den första kärleken på fyra ben inte numera finns kvar i fysisk form men han kommer alltid finnas kvar med en massa minnen, foton och känslor. Att så mycket kärlek kan finnas i och till en sådan liten krabat.

Men som sagt, dagarna går vidare och idag var vi ute i skogen och körde lite patrullering och spår. Vi började med kontrollövning på vind (materiellega) och spårupptag, spår. Värsting vindade först på legan jättefint, men när vi var kanske 10-15 meter ifrån växlade han om till att vinda på spåret, fick tag i spåret och spårade fram till legan. Markerade legan, om än lite för snabbt – jag påkallade att vi hade hittat något där, ägnade lite tid åt det för att sedan fortsätta med spårningen. Riktigt, riktigt nöjd!

Efter det fortsatte vi med kontrollövning ljud, inga konstigheter där heller utan ville snabbt ut mot fig! Check! Romeo fick också genomföra denna övning, han hör ju lite sämre nu på äldre dagar vilket märktes. Han stannade upp och såg ut som han hörde, men sen hörde nog inte mer och fortsatte – tills dess att det kom en ”ahaaaa”-upplevelse. Gammal är äldst och man märker hur många timmar han faktiskt har inom patrulleringen, för jäklar vad han är bestämd när han har markering!

Så småningom bytte vi terräng, en terräng där hade en smal stig med tät, tät skog på sidorna – så som ridåer. Värsting markerade både på vind och så småningom på ljud men hade lite ”problem” att bryta väggen som träden bildade. Ett träningsbehov!

Kul dag som gav mersmak!

 

IMG_7286

Livet är bara ett lån och idag har vi fått lämna tillbaka en stor herre i ett litet format med ett stort hjärta, massvis med åsikter och hur mycket kärlek som helst. En kompis som har hängt med både på lydnadsplan, i spårskogen, på agilityplanen, utställningsringen, i stallet och som en underbar familjehund. Kroppen blev gammal men det blev aldrig sinnet. 12,5 år är lång tid men när man tänker tillbaka har det gått alldeles för fort. Sov gott, jag älskar dig <3

Digital StillCamera

Digital StillCamera

I veckan fixade P med att svetsa ihop två stycken dragstänger åt oss så att vi kan köra cykel ordentligt! Idag testade vi dem för första gången och det funkade klockrent. Värsting startade fyrhjulsdriften på en gång och det gick lite för fort i början för mitt tyckte för att vi skulle hålla hela vägen runt, och egentligen förespråkar jag intervaller för att kunna återhämta men det blev inte riktigt resultatet idag. Det blev fullt ös medvetslös med en hund som var taggad till tusen, härligt i och för sig.

Romeo fick stanna hemma då det är för högt tempo att följa med i Värsting tempo när man är 10 år. Vi har kommit överens om att det får bli egna, lugna turer för gamlingen här hemma – alternativt att vi nöjer oss med löpningen.

Jag har fått sommarlov och planerar för ett träningsrikt sådant med en massa löpning, simning och gym. Hoppas också på ett mer intensivt bloggande i sommar!

IMG_6130

Lite nervöst är det alltid med examinationer, framförallt när det handlar om fysik och framförallt beep-test. Jag hade en förhoppning om att jag skulle klara av allt med godkänt resultat och att jag inte skulle ha bli så mycket stelare än förra året då vi genomförde testerna sist.

Men det var bättre än så, jag hade förbättrat mig i allt. En sådan mäktig känsla, exempelvis spänsten hade jag ökat med 30 cm från förra året och beepen satt som ett smäck!

Annars jobbar kroppen på, jag imponeras för varje vecka. Jag har en sådan härlig känsla i kroppen nu och vill bara fortsätta bibehålla den och utvecklas ännu mer! Hur långt kan jag gå?