Han börjar bli stor nu, den där lille Zcar. Här hemma tappas det tänder i parti och minut vilket vi är tacksamma för. Piraya-anfallen är allt mer sällsynta (heh.. ja nu är det ju nästan vakuum förmågan som får jobba). Skämt å sido. Han är trevlig, jag gillar verkligen det jag ser. Vad ser jag då? Ett sant ego, en oerhört lättlärd kille med god matlust och kamplust. Fin förmåga att koncentrera sig och extremt miljöstark (men lite mörkrädd…).

Jag har inte riktigt bestämt mig än för vilket spår vi ska ta riktning mot, det är så mycket jag vill göra. Men främst vill jag tävla. Värsting har ju inte varit den optimala tävlingshunden, han är så sjukt bra tjänstehund. Trots detta börjar han tendera i att kunna bibehålla den koncentration jag vill även på lydnadsplanen, vi får se vad det bär hän med honom med. Men den lilla parveln då… jag vill spåra, köra patrullering, köra lydnad. Han är så extremt glad i folk så sök kanske vore på sin plats? Möjligheterna känns många i dagsläget. Vi ska ju ”bara” ta oss igenom en liten trotsperiod och könsmognadsperiod – får se sen var jag säger på andra sidan dessa vad vi ska fokusera på…

Då har Zcar varit hemma ett par dagar. En individ som jag än så länge ser som otroligt trygg i sig själv, social, kampar och jagar gärna och som har djävulskt vassa tänder. Jag gillar det jag ser och som det känns nu kommer detta bli riktigt bra!

Vi flög ner till Stockholm, han somnade på planet så fort motorerna startade. Kuskade vidare till Matilda för att sova över där. Väl där fick han bekanta sig med mallevalpen Civan, en mycket trevlig bekantskap att döma av umgänget. Dagen efter for vi ner till Linköping, hälsade på mina föräldrar, vidare till Motala för att hälsa på Moa för att runt 18-tiden landa hemma i Mullsjö. En rejäl start för en liten parvel men han var glad och framåt hela tiden, sover som en stock i bilen!

Dagen efter följde han med husse in till Jönköping för att kolla på Jönköping Marathon, något som han också hade löst med bravur!

Här hemma har Zcar blivit intensivt välkomnad av Värsting. Nu har det gått några dagar så intensiteten har lugnat sig något mellan dessa men är fortfarande att bedöma som medelhög 🙂 Biter gärna i tår, haka, näsa och öra – det ingår ju… han är söt när han sover! Fortsättning följer.

 

Vi har för ett tag sedan tagit beslut om att Romeo skulle få somna in. Det hela startade egentligen redan i januari månad då han drog på sig en ful sträckning i framvagnen som resulterade i kraftig hälta. Denna sträckning har han under våren lyckats att dra upp fem gånger. Vi har varit medvetna om att han börjar bli till åren och haft diskussionen under hela våren. Diskussion har tidigare funnits här hemma då vi båda har varit överens om att våra hundar ska få köra på så länge kroppen och huvudet fungerar som de ska, men vid skada eller dylikt som gör att de inte kan leva det liv de vill och förtjänar så är det bara egoistiskt från vår sida sätt att ha de kvar. Jag känner mig nöjd med det beslutet vi tog gällande Romeo, nu är det drygt en månad sedan han fick lämna oss och jag känner mig till freds med det beslutet. Han fick gå med värdigheten i behåll, något som jag upplever är viktigt för hans personlighet.

Det är tomt här hemma utan honom, han har varit ordningsmaktens förlängda arm. En extremt stabil herre med stabila åsikter. En helt fantastisk tjänstehund, första hund och familjemedlem. Jag skulle kunna skriva en bok om honom, men jag låter mig och mina vänner ha de upplevelserna vi har fått av honom för oss själva. Han var fantastisk och jag älskar honom så in i bängen.

På torsdag får vi en ny familjemedlem, en Zcar. Det har varit lite svårt att ställa om från saknaden av Romeo till att glädjas åt att skaffa en ny vän för livet. För någon vecka sedan var jag och Värsting uppe i Boden på kennelläger där jag fick umgås med denna lilla valp i 3-4 dagar. Roligt att se hela kullen, roligt att se honom som individ i kullen och roligt att se honom som ensam individ. Efter någon dag började min hjärna ställa om, han ska bli en i vår familj och han kommer att få vara med om mycket hos oss. Min resa mot norr börjar redan på onsdag, jag ser fram emot det och börjar ställa mig in på att det nu kommer komma en liten valp hem till oss!

För två veckor sedan hade vi förmånen att genomföra maxtester igen, såhär skrev jag i februari månad som målen för året:

Målet för kommande år är följande:

Marklyft – 150 kg
Knäböj – 120 kg
Bänkpress – 72,5 kg (det här kommer bli tufft…!)
Dips – viktade dips med +15kg
Chins – få god teknik i strikta chins
Bencurl – jag har redan ”spräckt” maskinens max med två ben (10.3), numera kör jag ett ben i taget och är på nivån (7.2) så jag känner att jag inte riktigt kan ha ett bra relevant mål där?

 

Efter detta maxtest måste jag nog se till att justera mina mål lite för nu såg resultaten ut som följer från maxtesterna 2016-04-04:
Marklyft – 135 kg
Knäböj – 140 kg (check årsmål…)
Bänkpress – 62,5 kg
Dips – viktade +7,5 kg
Chins – på maxtesterna gjorde jag en, nu har jag gjort både tre och viktade med +2,5kg
Bencurl – 7,2 + 10,3*8

 

Fascinerad över hur kroppen funderar och blir stark på kort tid, maskineriet jobbar som ett riktigt ånglok. Härligt! Nu känns det som om det börjar hända saker i kroppen, på det positiva – bara att hålla ut och vårda kroppen med sömn, vila, träning och bra mat!

I helgen var det dags för en av våra övningar igen i Hemvärnet. Då skolan krävde sitt fick jag ta en del permission men anslöt senare under veckan till min grupp.

Första dagen vi anlände valde jag att plocka ut Värsting för att köra ett hårt spår, det var inga konstigheter alls. Varpå jag senare på kvällen fortsatte med uppletande och lydnad medans trupper trampade förbi och flygplan gick in för landning typ 30m ovanför skallen på oss. Jag är grymt imponerad av att han stördes så pass lite av omgivningen! Kul!

Nästa dag fick Värsting testa på att spåra under eldgivning, det var en grupp som sköt på vallen och jag passade på att lägga ett spår som började på sand, gick in i normal vegetation, upp på impregnerad trä, vidare på sten, gräs, grusväg och sedan gräs igen där slutet låg. Flertalet färska spårövergångar och till och med lite synretning av en annan hundförare som gick över vårt spår precis när vi skulle starta. Här är jag också mer än nöjd!!! Vem har tjuvtränat med min lilla pöjk?! 🙂

Sista dagen hade vi utbildning på grupps nivå. Vi hundförare passade då på att ta med oss hundarna för att miljöträna dem när soldaterna skriker, springer och snabbt växlar formationer. Det gick också helt sjukt bra, så pass bra att jag tog Värsting och deltog i blixtlåsförfarandena! Grymt! Nyttigt! Skitkul! Diskuterade med den andre hundföraren i plutonen att en sånär övning borde man få genomgå som ett litet test redan under utbildningen, för att se om hunden triggar igång och i så fall hur mycket, blir den helt låst, vill den nypas osv?

Värsting får en fet guldstjärna över hur han har presterat i helgen! Stolt och nöjd matte!

Tillbaka till verkligheten är jag på plats nere i skolan igen, korta dagar vilket bör… resultera i en hel del plugg… 😉 Idag tog jag mig iväg till närmsta motionsområde och sprang, en runda på 4,8 km blev det och satan vad kuperat det är där… finns ingen transportsträcka alls att jobba ner pulsen på utan det är upp och ner konstant. Jobbigt men bra träning! Avslutande chinsträning med min stora gummisnodd i utegymmet och så blev det lite axel och tricepsövningar!

 

IMG_4322

Jag är lite imponerad av mig själv, har skrivit här ett par dagar i rad och kände till och med ett litet sug nu på kvällskvisten – som på den ”gamla goda tiden”. Från allra första start bloggade jag i princip enbart om hundträning och det bloggades var dag. Nu är inte trenden lite tydlig längre, Facebook har ersatt många utav bloggarna och ibland har min hemsida enbart funnits kvar då jag har mejladress kopplat till den. Men jag är glad att jag har den kvar, att jag stundtals har skrivit genom åren. Nu finns ju inte min jättegamla blogg kvar från den tiden man knåpade HTML-språk och importerade en blogg med ett smidigt kommentarsfält och som i princip alla hade. Tyvärr la den sidan ner, och det med all dokumentation som fanns med den försvann vilket hade varit kul att läsa, såhär drygt 10 år efter att jag startat.

Nu till någonting helt annat, förra veckan fick jag ett samtal av en glad tjej som berättade att jag och Värsting har blivit utsedda till Veckans Testpilot hos Doggy. Jag skrev tidigare i somras en motivering hur Värsting är och vad vi gör ihop, de hade fastnat för min motivering och jag hade vunnit! Fantastiskt kul! Kolla in hashtaggen #doggytestpilot !

Så igår fick vi ett mejl som trillade in där vi fick välja priser för 3750kr (!!!) och på posten kom det matcheckar på 500kr att handla hundmat för! Lyx för en student!! Tusen tack till Doggy för trevliga samtal och fantastiska priser!

DoggyTestpilot-1

Jag är fortfarande nöjd över gårdagen, även om jag hade önskat mer motstånd – men jag är nöjd! Det är huvudsaken! Framförallt ska man ha kul, det är det viktigaste med träning och tävling – det får jag verkligen säga att jag hade! Och! Jag tycker det är viktigt att man belyser och tackar de som jobbar ideellt för att tävlingar som dessa skall kunna genomföras att de gör ett bra jobb, att arrangemanget är roligt – utan dem blir det inga tävlingar! Sagt och gjort, tack är skickat till arrangör och ett positivt mejl kom i retur!

Min bästa vän Matilda skrev ett inlägg i samma anda häromdagen, folk som inte kan unna varandra framgång i hundvärlden, skitsnack om att man förstör sin hund osv osv. Mitt svar blev följande:

”Jag lever efter mantrat att man kan aldrig förstöra en hund, man kan bara skaffa sig mer eller mindre saker att träna på och det är oavsett om man på det man ”ska” eller inte. Hundvärlden är tyvärr full med skitsnack – varför kan man inte unna folk framgång och framsteg, de behöver inte alltid visas i tävlingsprestationer utan även i träningsprestationer. Avundsjuka är ett tecken på bitterhet, att man själv inte är där eller vågar testa. Som sagt, delad glädje är dubbel glädje. Låt oss istället sporras och inspireras av varandra!

För egen maskin försöker jag inspireras av en hel hög skara med människor, alla har någonting som är unikt med just dem! Jag försöker ge tillbaka genom beröm, glada tillrop och säger att de inspirerar. Jag försöker ge tillbaka av den inspiration de ger mig!

Hur tänker du? Vad inspirerar dig? Vem inspirerar dig, har du sagt det till den personen? Och när gav du beröm och positiv feedback tillbaka till någon som gjort något för dig?

 

IMG_2202

Jag och bästa Matilda förra året!