Ledig helg innebär nästan att man är i himmelriket hela fredagen, det bara bubblar i magen och man är alltmänt glad att få vara ledig! Den här helgen har vi varit uppe i Linköping och hälsat på hela släkten, mycket trevligt! Vi hann med en löptur på lördag morgon, en såndär alldeles underbar tur med skön sol, kvittrande fåglar och perfekt spår att springa i.

Lillen har växt om Goliat (mamma och pappas parson) och väger nu hela 8,6 kg. Han är en väldigt mjuk och positiv individ, lättlärd och busig – leker mer än gärna och har ett självskadebeteende som heta duga när han leker själv med kongar och bollar. I helgen besökte vi skolan i närheten av mamma och pappas hus och det är en hel del att fortsätta träna på när det kommer till miljö, framförallt underlag för vissa grejer var inte alls någon höjdare att vara på. Tänderna är lösa i truten, jag bara hoppas på att de ska trilla ut vilken minut som helst och tassarna är nu lika stora som Romeos.

Romeo är som vanligt stjärnan själv här hemma, han är så simpel att ha att göra med! Spår som vi lägger ut i markerna runt omkring löser han som tåget själv, han är grym!! Bara synd att det inte är någon övning förrän i höst, men det finns en patrulltävling som går av stapeln snart. Och om matte får arslet ur även spårtävlingar?! (Och om vi kan hitta någon ledig helg på den här sidan midsommar…) Ska bara kolla av platsen, för det var år sen vi körde platsliggning med skott – inte för att skotten är något bekymmer i den ”negativa” klangen…

Jag fattar inte varför timmarna ska springa iväg så fort? Dagarna bara flyger ju iväg för att tala om. Man hinner ju inte med allt man vill då 🙂

Torsdag till söndag var vi iväg på övning jag, Per och Romeo. Värsting hade fått åka upp till Linköping och mina föräldrar redan på tisdagskvällen, tror att han tog hela familjen med charm. Och det var ett bra tillfälle för honom att miljötränas mer, han hade reagerat på cyklister – tro fasen det vi har inte sett en enda här ute i bushen!?

Det var en bra övning, kul att få arbeta mer med grupperna och verkligen känna känslan av att kunna hjälpa. Det är riktigt kul för jag och den andra hundföraren i plutonen arbetade så bra ihop i helgen, kul när man känner att det fungerar!

Måndag, tisdag har mest gått åt till att bli människa igen för så slut jag har varit efter helgen var det länge sen jag var, skönt! Igår var vi ute och sprang en backig tur, den var 6 km och avklarades i en fint tempo. Per ville springa hem, men en av oss var ju tvungen att ta med oss det vi kommit dit på – jag fick offra mig för laget men nästa gång är det jag som springer hem, för tre kilometer hade jag lätt kunna ta till! Så 9,2km blev det för hans del (och Romeo).

Passade på att träna med Värsting under tiden vi väntade på grabbarna. Det blev lite varsågod-övningar, sitt men främst fokus på hur vi leker, fungerade jättefint i slutet.

Romeo fick här ikväll ett kort, latjolajbanpass med den lilla apan innanför kompostgaller (tyst och lugn!!! WOW). Det blev lite fotposition, kryp, pussar, gå bakom med huvudet mellan benen och sidförflyttningar. Vi hade kul, det såg ut som han njöt av att få full uppmärksamhet! Kom på mig själv att jag sa ju att jag skulle börja med vittringen, jag skäms Kristin! 😉

Ikväll är det bara jag och gossarna hemma, Per är iväg och svänger sina lurviga med ungdomsledargäng, till min stora förtjusning hade arrangerande kille bokat in dem för en ridtur de första de gjorde! Kul! Fick även meddelande om bokad kräftskiva där i slutet av augusti, det gäller att vara ute i god tid men det är bra för deras kräftskiva vill man bara inte missa det är alltid så jäkla trevligt!! Schlager blir det ikväll, här hemma är det en sak som är säker. Jag är enväldig jury. Mohahaha! 🙂

Då jag är ensam ikväll är det jag som sköter alla promenader, en under jackan för det mesta och en annan att hålla koll på. Simultanförmåga, hell yeah! Till och med Romeo tyckte det var kallt om tassarna idag i slutet av vår tur, men det kan jag förstå. Termometern bara kryper nedåt och nu har vi -22 grader här. GOTT!!

Här är en bild på den stora stjärnan när han var en liten skitunge… samma dag som han kom hem till oss!

Då har vi passerat 24h gränsen här hemma. Äter, skiter och sover precis som man ska när man är valp! Till min stora förtjusning sover han hela nätterna, pluspoäng till uppfödaren där som drillat dem så fint. 😉 Killen är en riktig liten dammsugare både vad gäller smulor och annat bös som ligger här hemma i form av gamla löv m.m.

Värsting fick för sig att man skulle dela broderligt imorse när det var dags för Romeo att få sin frukost (även om Värsting redan hade fått sin…) så han körde ner huvudet i matskålen tillsammans Romeo vilket inte var populärt från den brunas sida. Talade klart och tydligt om att vi äter ur varsin skål tack, snorunge. Men annars går det bra, Romeo såg rätt uppgiven ut igår när han förstod att den där blir han inte av med men idag ser han mer normal och glad ut igen. Det är till och med så att skitungen kan vara rätt rolig ibland verkar det som.

Livet leker för den lilla valpen som ser ut att finna det fina i att vara ute mer och mer för varje gång vi prövar att använda tassarna på kallt underlag. Även om jag tror han tycker att minusgrader är djävulens påfund (dock får han lära sig att älska minusgrader och snö då vi övriga tre gör det!). Gårdens absoluta favorit var en rosa flodhäst och idag står en gammal aluminiumburk absolut högst upp topplistan.

Träning har ju inte existerat de senaste dagarna. Nästa vecka kommer mamma hit och agerar nanny, då får vi passa på att ge oss ut och träna. Det har kommit nästan tre decimeter snö här så nu väntar vi på härliga skidspår!!!