Idag har grabbarna fått spårat! Per hade lagt ut spår tills när jag kom hem från jobbet, Romeo fick bli först ut och hans spår fick en liggtid på lite drygt 2,5 timme. Ett knixigt spår som vi blev ivägsläppta på själv, spårupptaget var på vår egna grusväg. Han löste spåret jättefint! Sista vinkeln fick han ett tappt och jobbade som sjutton, fick upp det kort därefter fann vi slutet!

Jag har  eller jag ska nog rättare sagt skriva har haft (numera) en tendens att börja tvivla lite innan vi började gå helt själva men sen vi har börjat gjort det har vi fått en helt annan ”malla” i spåret. Jag läser honom mycket bättre och kan koncentrera mig på ett helt annat sätt än att gå och dividera med någon bakom mig. Prata och framförallt dividera om hur hunden spårar kan man göra efter, en annan sak om man snackar taktik i spåret.

Värsting fick ett spår som var ca 60m, han fick en liggtid på 3 timmar och 20 minuter – i skymning. Hans andra planerade nosarbete såhär långt i livet! Det tog ungefär 20 meter innan han fattade att man ska koncentrera sig på det som luktar på marken och inte morra på konstiga stubbar eller äta älgbajs. Det händer ju mycket per sekund för den lille grabben men jag är glatt överraskad! Is i magen så kan man allting!  Väl framme i slutet hittade vi kongen och då började självskadebeteendet med att kasta kongen och gärna dunka den i kroppen, ju hårdare desto bättre om du frågar den svarte.

Han med geniknölen på näsan..