Igår blev det träning med Dick. Vi la ut spår åt hundarna och under tiden de låg till sig körde vi lite patrullering med hans Rulle och min Romeo.

”Lita på hunden” genomsyrade hela mitt huvud när vi löste uppgiften, visste inte överhuvudtaget vad på det området vi hade valt att arbeta på som Dick låg gömd. Jag gjorde som min skalle sa till mig då jag gjorde en paus på sträckan/området. Min tanke var att patrullera framåt men Romeo satte sig i kopplets längd bakåt. Hm. Ett hörn som vi hade skurit av, knappt någon vind i mina mått mätt. Tyckte att vi skulle sitta lite till för han kanske bara ville kolla av? Nej, han satt kvar. Vände på mig och intensiteten ökade drastiskt. Ingen tvekan om att Dick låg och tryckte där. Jag litade på hunden och vi fick jackpott!

Spåret kändes snurrigt, vi gick det själva utan spårläggaren. Vi hittade två av tre föremål. Sen fortsatte spåret på ett klockrent viltstråk, jag valde att plocka av Romeo där för jag ville inte att han skulle gå på vilt – men jag höll sele och spårlina på. Gick tillbaka till bilen och frågade Dick om han hade gått där, för jag trodde att vi var klara efter andra apporten och därmed missat en. Men nej, spåret hade fortsatt där. Vi gick tillbaka, Romeo gav mig fingret och visade tydligt att man ska LITA på hunden! Tji fick jag. 🙂 Alla föremål inne och en rätt kaxig hund i snöret.

Värsting fick också ett spår som Dick hade lagt (hans tredje spårläggare). Jag bad om ett 100-150m spår med två föremål men det blev nog 150m+ kändes det som. Lillen är ju som en klocka i spåret, man får nästan lite gåshud! Första apporten var en pinne, vindades in jättefint efter att han passerat den med en halvmeter. Sen var det en bra bit till nästa apport. När vi var 3m från slutföremålet tyckte Värsting att han var värd att belönas och hoppade upp och försökte nappa min kampstock som jag hade i fickan. Men bara att vänta ut honom och spåra de sista metrarna sen var det en GLAD och NÖJD valp! 🙂 Naturlig spårbegåvning!?! De två senaste gångerna har ju helt klart tytt på det.

Premiärturen med våtdräkten är nu avklarad blev 900m i sjö på ca 20 min. Lugn bröstsim. Nästa gång blir det frisim och öka takten mera. Dräkten fungerade bra, jag har en med korta ben och ärmar men även fast vattnet inte var mer än 10-12 grader fungerade det strålande – efter ett tag när benen vant sig vid temperaturen.

Grabbarna fick bada, Värstingens första planerade bad. Han njöt inte så fullt som Romeo gjorde när han simmare runt, runt, runt. De fick även åka båt, Romeo är helt tokig. Värsting var inte lika road.

Nu väntar träning med Dick, den andra hundföraren i min pluton! Spårning och patrullering står på schemat.

Lääänge sen jag skrev här igen. I helgen var vi uppe i Motala och klarade av andra deltävlingen av fyra för att genomföra en Tjejklassiker.Vi trampade runt de 10 milen på 4.07, nästan en timme bättre än förra gången. Nästa gång ska vi bara under fyra timmar!!

Dags att börja krångla på sig våtdräkten nu och börja simma lite i ”open water” som det nu så fint heter på olika forum, dvs i sjö. Bli kompis med simdräkten. Nog för att jag har simmat mycket i min ungdom men aldrig med våtdräkt, förutom den gång då vi provade på att dyka.

Jag i nummer 44 långt ”fram” och mamma i gult i mitten på bilden