I tisdags kom Kristin och Pelle hem till oss. Jag och Kristin skulle träna hund och Pelle fick sig en assistent i Per och installerade en jordfelsbrytare – tack ännu en gång!

Dock hade inte vi tänkt så långt att allt ström (=allt ljus) måste försvinna under en tid. Så vi fick träna i skenet av billyktor men när den lille stackarn gav upp blev det mobiltelefon och mörkerseede att förlita sig på.

För Värstings del blev det fritt följ, läggande, inkallning, apportering och öva på att inte tokfnattsanfalla den kraken som närmar sig för en tandvisning. Det senaste momentet var helt klart det svåraste att hålla sig i skinnet. Men jag tycker den lille grabben utvecklas fint, han fattar snabbt och studsar gladeligen runt. (Han är lika snabb att lära sig fel saker också…). Det känns som vi måste börja planera för fler moment nu, i det stora hela är det fokusen som brister men det kommer med mer träning och ju äldre han blir. Träningsmotivationen är iallafall hög!