Känslan av att ha träningsvärk. Finns det något bättre egentligen? Just nu sitter jag här och känner var enda liten muskel som finns i kroppen typ. Vi var på gymmet igår och det bara brände i axlarna och armarna, mycket tack vare trötta simmararmar sen dagen innan. Idag känns det att vi tränade! Gott! Jag älskar att ha träningsvärk och det får mig att vilja träna mera 🙂

DSC_0158Mitt mål är att simma hela halvvansbrosimningen i frisim och på en hyffsad tid, den kommer mer specificerad närmare start.

I söndags var vi på infomationsmöte angående att lillfisen ska få hänga på en patrullhunskurs, sådana växer vekligen inte på träd här nere och därför låter jag oss hoppa på kursen. Jag vet vad som krävs och vad lilleman kan tänkas att klara av, annars tycker jag att han är lite väl ung men en del grunder är redan lagda. Det största ”problemet” är att få all lydnad sitta men det är ju bara att träna på! I februari är inträdesprovet inbokat! Jag har i och med det har tackat nej till min plats på tävlingsledarutbildningen i bruks och tar det ett annat år då jag känner att det inte är så våldsamt krig om helgerna 🙂

Men tävlingsledare i lydnad kommer jag allt bli! Idag har vi varit i Kyrkekvarn och tränat varandra och dirigerat. Romeo tyckte det var lattjolajban och köra treans moment. Fasen. Det är trotsallt inte så jäkla långt kvar tills man skulle kunna göra en start där! Han tog faktiskt rätt vittringspinne även om han smakade på väl många 😉

Igår var det simning igen för min del! Gottit!! Jag åkte dit en halvtimme innan kursstart men blev ändå inte så trött som jag önskat så nästa gång skall jag ta mig dit en timme innan kursstart. Längtar redan till nästa måndagkväll!

cropped-DSC_0021.jpgLillfisen som förhoppningsvis blir patrullhund när han blir stor!

Igår fick Per i uppgift att åka till Djursjukhuset med Värsting, då jag sedan tidigare hade bokat tid för ögonlysning. Det är skönt att kunna bocka av lite allt eftersom men röntgen väntar vi med tills han är mer färdig i kroppen. Spratteljönsen gjorde entré på djursjukhuset och hade tyckt att en hund med tratt hade sett alldeles för tokig ut…

Nåväl, ögonlysningen då. Han är ren i sitt vänstra öga, i det högra har han en liten ekvatoriell katarakt som veterinären inte kunde bedöma om den var ärftlig eller ej. (Katarakt ej medfödd, partiell, cortex, ekvatoriell) Så det blir lysning igen om ett år får vi se om hon kan avgöra då. Lillgrabben hade skött sig fin fint och Per hade fått kika i hans öga för att se den lilla, lilla grumlighet som låg längst ut i kanten. Kul med sådana veterinärer! 🙂

Nu har vi äntligen kommit hem efter en helt uuuunderbar vecka i Vemdals/Björnrikefjällen. Vi har haft någonstans mellan -17 och -24 varje dag men vi har ändå varit flitiga i att åka längdskidor och utför varje dag. Vissa kroppsdelar (tår och händer) har protesterat mer eller mindre fort men fryser man så får man jobba på fortare eller ge sig in i en toppstuga och sluka i sig en värmande varm choklad!

Längdskidorna har gått bra! Drog i en jubelvurpa första dagen och sträckte sätesmuskeln något kopiöst… Jag kom på näst sista dagen att jag kan ju strecha den muskeln!! Innan trodde jag att det var ett pågående blåmärke men när det hållt i sig fem dagar utan att bli synligt testade jag att strecha och det blev helt plötsligt mycket bättre!

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=447655538622080&set=a.438867929500841.109530.100001329136552&type=1&theater

På vägen upp hände det något riktigt otäckt, vi var en bit ovanför Örebro när det kommer ut en labrador i full kareta rakt framför bilen, finns inte en chans att stanna. Vi får med oss tiken i grillen några meter innan vi får stopp på bilen och tiken skriker till och fortsätter springa. Ut som ett skott for jag genom bilen för att leta reda på henne. Fanns inte en labrador så långt ögat kunde nå (åker…) men tack vare nysnön kunde jag leta reda på ett par labradorspår som förföljde harspår. Spåren ledde oss fram till en villa var vi på träffade ett par jägare utanför och frågade om de visste vart hunden kunde bo (hon hade brett reflexband med telenr på såg jag när vi krockade – jakthund). Det visade sig att spåren hade tagit oss till rätta huset.

Tjejen i fråga som ägde tiken kom ut med sina hundar (varav den ena var labben), som nyligen hade kommit hem igen efter att ha stuckit efter en hare och jagat den. Jag tyckte hunden såg lite stel ut där smällen hade tagit som mest men hunden var fortfarande hel, i en bit glad och sprallig. Herregud, nu hade den lilla tiken tur! Vi bytte telefonnummer och ägarna fick vara uppmärksamma så det inte kom fram något mer under dagen. Vi har inte hört något sedan dess men det var väldigt skönt att se henne vid liv! Finns ju roligare sätt att börja semestern på!

Imorgon rivstartar vi vardagen igen med förhoppningsvis mer skidåkning på hemmaplan och en massa möten!

 

I onsdags var det äntligen dags att sätta tillbaka den tråd som tandläkaren hade sedan tidigare plockat bort i truten, skönt då är allt i sin rätta igen!

Efter det var det bara gasen i botten till ett ridhus utanför Mullsjö för att träna med Sven och Charlott som också går tävlingsledarutbildningen med mig och lägga upp, tänka och dirigera genom lydnadsprogrammen. Mycket nyttigt att kolla igenom sin plan, revidera den och föra diskussioner om för- och nackdelar om olika upplägg, vart vi som tävlingsledare skall befinna oss, säga, inte säga osv.

Romeo fick köra igenom tvåan under tiden vi blev kommenderade, han hade myror i brallan och var verkligen glad! Härligt att se honom så tokig!! Kanske dags att tävla lite trotsallt? Bara lite ordning-och-reda träning isåfall tror jag! Gå för långt fram tjuva och annat mums fick jag nämnligen i onsdags.

Värsting fick också komma in i ridhuset förvånad hur fort han släppte fokus från underlaget och faktiskt höll ihop ett klass 1 linförighet med en break/belöning på mitten! Sen fick han go wild’n’crazy medan vi diskuterade – mycket uppskattat…. 🙂

Äntligen ett nytt år att blicka fram emot! Härligt att en dag som denna bara se möjligheter och vara peppad för 2013! VI har haft en jättetrevlig nyårsafton hemma hos Kristin och Pelle med superduper god mat, skratt och singstar in på småtimmarna!

När det blir ett nytt år kan man ju inte sluta att tänka på de mål som jag än så länge har plitat upp för mig själv här på bloggen. De som jag satt upp hittils känns relativa och helt nåbara! Jag hoppas framförallt att jag har en bra gnista under hela året. Sen finnns det ju hur mycket annat som man vill utveckla för egen maskin men det handlar med om ändrad livsstil än målsättningar. Nu kör vi på hårt, jag är taggad på ett nytt, hundtränings och galet träningsår!!!

Värsting
– Genomgå MH
– HD/AD/rygg-röntgen och patella undersökning.
– Ögonlysning
– Start lydnadsklass 1 (och 2?)
– Start appellklass spår

Romeo
– Tävla och få uppflytt ur lkl patrullering
– Tävla spår?
– Tävla lydnad minst en gång under året
– Godkänd funktionskontroll
– Verka inom insatskompaniet
– Eftersom jag har gjort en vadslagning med Kristin så skall vi starta inoff agility (hoppklass) under året.

Mig själv
– Genomföra Halvklassikern
– Springa milen under 60 min.
– Cykla 200 mil under året.
– Gå GB2 på Hundtjänstskolan