Igår fick Per i uppgift att åka till Djursjukhuset med Värsting, då jag sedan tidigare hade bokat tid för ögonlysning. Det är skönt att kunna bocka av lite allt eftersom men röntgen väntar vi med tills han är mer färdig i kroppen. Spratteljönsen gjorde entré på djursjukhuset och hade tyckt att en hund med tratt hade sett alldeles för tokig ut…

Nåväl, ögonlysningen då. Han är ren i sitt vänstra öga, i det högra har han en liten ekvatoriell katarakt som veterinären inte kunde bedöma om den var ärftlig eller ej. (Katarakt ej medfödd, partiell, cortex, ekvatoriell) Så det blir lysning igen om ett år får vi se om hon kan avgöra då. Lillgrabben hade skött sig fin fint och Per hade fått kika i hans öga för att se den lilla, lilla grumlighet som låg längst ut i kanten. Kul med sådana veterinärer! 🙂