I helgen har vi varit i Stockholm och genomfört ännu en del av Halv Klassikern, nämnligen Lidingöloppets 15km lopp! Bristen på löpträning under året har varit stor, det har simmats desto mer kan jag väl säga… Den längsta rundan har blivit straxt över 7 km här hemma och min längsta runda någonsin har varit milen. (Idioten, jag – är lite sugen på att testa på en halvmara nu ”det är ju bara 6km till…”)

Tiden är något jag absolut inte skryter över, det var tufft straxt efter milen var passerad men jag gnatade på och tog mig i mål. Jag är sjukt stolt över mig själv, lyckades stänga av hjärnkontoret helt och bara mala, lyssna på mina egna andetag – Gott!!!

Riktigt trötta på lördagskvällen frågade lägenhetskompisen till kompisen som vi bodde hos om någon av hundarna ville hänga med ut på en två mils löprunda. Satte mer än gärna det svarta lilla byltet i nävarna på henne med lite instruktioner förståss. De hade tydligen sprungit vid slussen, genom Gamla Stan och på andra väldig centrala delar av Stockholm under en lördagkväll, klockrent för lilleman! Och han hade skött sig som en pärla! 2,5 timme var de ute, sen låg han lugnt ner resten av kvällen iallafall – skönt! 🙂

I veckan som varit har vi varit iväg på övning, Romeos sista övning. Känns lite vemodigt… men nu är väl tanken rallylydnad, viltspår för hans del. Vi blev även inbjudna att deltaga på en nattövning som var nu i natt men då Romeo drog på sig en riktigt dålig mage under övningen så valde jag att inte ställa upp utan se till att jag får en frisk hund hemma först och främst.

Värsting fick igår träna lite lydnad, med inspiration från övningen. Vi gick fritt följ med säkrare/störningmoment och han höll ihop riktigt fint och långt över förväntan, verkade tycka att det var riktigt roligt!! Vidareutveckla och träna vidare så kan det bli hur bra som helst. Nu måste vi bita tag i lydnaden känner jag! I söndags när vi kom hem hade Matilda lagt ut ett spår till oss, med tema ”överlevnad” gick bra till slutet då vi fick kraftiga vind och ljudmarkeringar som han hade lite svårt att släppa och arbeta vidare med spårningen. Mera att jobba på!

Jag själv har åkt på en jäkla förkylning, har dock inte ont i halsen men näsan är täppt… och jag ska springa Lidingöloppets MK 15km på lördag, hoppas jag får luft så att jag överlever! 😉

I helgen var det äntligen dags för certprov! Började i lördags med hantering, inga bekymmer där. Placerade hundarna i bas för att tätt därpå plocka ut Värsting för patrulleringen.

Startade patrulleringen fick rätt snabbt en vindmarkering som jag med facit i hand måste ha varit vind på sista vindfiguranten (två utplacerade pga slingans placering), men vi fortsatte och fick fin vind på första vindfiggen som jag tyckte först att han markerade som ljud och övergick sen i vind så småningom. Fortsätter och tar ljudfiggen, markerar på fel sida stigen men tänker till, vänder över och tar rätt sida. Släpper markeringen då och då men tar upp, okoncentration – en av hans specialiteter!

Efter det placerade vi tillbaka Värsting i basen och hämtade inte ut honom förrän 18.30 då det var dags för fast bevakning. Han åt lite blåbär och avverkade lite blåbärsris när figuranterna var stilla men så fort de rörde sig var det full koncentration med tydliga, fina markeringar! Tyst och lugn! Vid ett tillfälle (figurantpaus) åkte snitseln som markerade vår plats in i munnen på den svarta lilla kelpien men ingen kamp med den då det blev rörelse i skogen snabbt därpå, sen var den tanken bortblåst! Fina ord från kontrollanten fick vi där!

Natten har varit lugn, Värsting hade legat längst in i buren och de hade fått väckt honom imorse.

Spåret idag, fin lugn patrullering med klockrent upptag. I halten lyckades vi få 25 ilskna pissmyror bitande på magen på Värsting. Rafsa av dem och så sög han iväg på spåret. Tog det väldigt lugnt och fint och frågade honom i alla vinklar men han var säker på sin sak och vi fortsatte! Tog trä (första), metall (andra) och vi hade vittring på tyget men då jag inte såg apporten och Värsting inte är så tydlig exakt var apporten ligger så valde jag att skita i den och ta slutet (plast) istället. Tyget visade sig sedan vara en liten bit av ett bälte i militärfärg, inte konstigt att jag inte såg det. Spåret gick i rätt tighta serpentiner, men lita bara på hunden så tog vi oss fint till slutet! 09:28 var vi klara, i mål och toknöjda! Älskade Värsting!

Så nu kan min busiga, livsglada, flurriga, galna, mysiga Värsting titulera sig Godkänd Patrullhund! 21 månader och en hel del myror i baken kvar! Ingenting är omöjligt med den här jycken!!

539643_545198782201088_990567653_n

Idag har jag varit hemma och pluggat heeela dagen! På kvällskvisten blev det lydnad för båda grabbarna!

Värsting fick sig fritt följ, försöka få upp huvudet på honom. Läggande under gång, inkallning samt 5-6 minuter plats. Därefter tränade vi på återgångar till platsliggningen, han har en tendens att studsa upp i all hast när man kommer tillbaka, men idag gick det riktigt bra faktiskt!

Romeo fick fritt följ han med, ställer betydligt högre krav på honom. Läggande, inkallning, skall och en jäkla massa bus! Tävlingssugen?! Japp!!! 🙂

Till Sara, Danne och Abbe som har varit iväg på utställning i helgen igen och roffat åt sig ett tredje CERT och dessutom gått och blivit BIR den här gången!!! Den lilla svarta råttan, så snygg!? Hur sjukt är inte det! Han står iallafall för snygghetsmeriterna i den här släkten!

Träffade Matilda i lördags på gymmet, vi skulle köra ben! Jo tack kan jag väl bara säga! Min häck och mina ben har aldrig någonsin gjort sig så påminda förr! Möjligen efter något cykellopp men då är man ju mer trött, inte har sån sjuklig träningsvärk. Nu är jag inne på träningsvärkens dag 2, gårdagen var INTE att leka med!

Till råga på allt igår hade vi patrullhundskurs. Spårning. Matilda hade även där ett finger med i spelet och började med att lämna en fallbeskrivning till oss via brev och fick lösa spåret med uppgifter därefter. Vi gjorde diverse ”fynd” och ”omhändertog” både den ena och den andra i spåret, han spårade riktigt fint igår igen! Lugnt, metodiskt och mycket läsbart. Bara en Matilda som kan fixa ihop en sådan story och ta med sig så mycket tokigheter ut i skogen, tack!

Ikväll har vi haft avslutning på lydnadscupen på Mullsjö BK. Kul att vi har fått ett gensvar som var större än vad jag hoppats på när vi tog idén till verklighet på den västra sidan Vättern. Nu blir det att klura ut vad man mer kan bidra till klubben med, vad man kan hitta på för aktiviteter och annat bus!

Romeo fick ligga plats idag, Värsting fick bita lite i kudde och köra lydnad – det var mycket eld i rumpan på honom idag!

Idag var det simning som stod på schemat, med måndagsgruppen som vanligt. Det kändes helt okej idag, flöt på bra och lyckades få riktigt fin kramp i slutet – ett resultat av för dåligt ätande under dagen.

Imorgon kör vi lydnadscupen igen på klubben, sista omgången för denna gång! Det har varit ett mycket uppskattat påhitt som jag har tagit med mig från Linköping BK. Får se om vi hittar på något mer i höst eller om det blir i ridhuset till vintern. Något kul ska vi rodda ihop iallafall! 🙂

Har haft djävulsk träningsvärkt i armar och bröst efter min mangling på gymmet! Skönt, men det som är ännu bättre är att det börjar släppa också. Så idag gav vi oss ut och sprang en runda som landade strax över 4 km, riktigt gott – ett sånt tempo som man kan mala på hur länge som helst! Imorgon kör vi ett pass i bassängen igen.

Igår var vi och hejjade på Lisa som sprang MSOK:s X-trail halvmara, grymt imponerande! Nästa år är jag grymt sugen på att vara med – jag springa halvmara!?! Det sa jag att jag aldrig skulle göra när Per sprang Göteborgsvarvet förra året, men man är väl inte bättre än att man kan ändra sig!? 😉

Det har varit patrullhundskurs större delen av helgen. Det börjar närma sig certprov så sakta. Gårdagens kurs bjöd på en fin fast bevakning, helt okej patrullering och ett mindre bra spår. Det gick lite för fort i början vilket resulterade i fort och fel och en smått irriterad matte. Dagens spår kan vi skryta med istället. Planen var att Matilda skulle lägga spåret, en apport rätt snabbt inpå för att se om han kommer in i rätt ”feeling” eller om han bara gasar på. Han kom in i rätt feeling och kort därpå låg apport nummer två som han sög in i truten och ville fortsätta spåra med i munnen… Gölle! Över en större sten med godis i ett platsglas och vidare in i skogen. Alla apporter (inklusive metallen!) markerade, två av dessa ville han spåra vidare med i munnen, ett fenomen som inte har existerat förr men nu skiter han ju inte i apporterna iallafall! 🙂