Då har Zcar varit hemma ett par dagar. En individ som jag än så länge ser som otroligt trygg i sig själv, social, kampar och jagar gärna och som har djävulskt vassa tänder. Jag gillar det jag ser och som det känns nu kommer detta bli riktigt bra!

Vi flög ner till Stockholm, han somnade på planet så fort motorerna startade. Kuskade vidare till Matilda för att sova över där. Väl där fick han bekanta sig med mallevalpen Civan, en mycket trevlig bekantskap att döma av umgänget. Dagen efter for vi ner till Linköping, hälsade på mina föräldrar, vidare till Motala för att hälsa på Moa för att runt 18-tiden landa hemma i Mullsjö. En rejäl start för en liten parvel men han var glad och framåt hela tiden, sover som en stock i bilen!

Dagen efter följde han med husse in till Jönköping för att kolla på Jönköping Marathon, något som han också hade löst med bravur!

Här hemma har Zcar blivit intensivt välkomnad av Värsting. Nu har det gått några dagar så intensiteten har lugnat sig något mellan dessa men är fortfarande att bedöma som medelhög 🙂 Biter gärna i tår, haka, näsa och öra – det ingår ju… han är söt när han sover! Fortsättning följer.

 

Det är roligt när man går tillbaka i mitt bloggarkiv och läser, läser om de dagar som Värsting kom och vad vi har gjort sedan dess. Jag hade från grunden en annan blogg, kommer inte ihåg vilken portal den var placerad på men jag minns att den kraschade/lades ner med alldeles för snabb framförhållning. Det hade varit roligt att få ha kvar den ”dagboken” för det är precis vad det är, en form av dagbok då jag skriver främst för min egen skull. Och jag vill bli bättre på att skriva, inte bara om hundar och hundträning även om det är en stor del av vår vardag, utan ha det som en dagbok som man kan kolla tillbaka i, läsa i och minnas.

Värsting är ju festlig här hemma, jag körde ett fyspass i form av cirkelträning här hemma idag. Med kettlebells. Han får vara ute och lattja lös när jag tränar, idag var han självmordsbenägen då han hittade sin boll i snöre och ville naturligtvis ha lite action i den utan att han själv springer runt och slår sig själv med den på sidorna. Att lägga den mellan mina fötter samtidigt som jag kör kettlebellswingar är förenat med livsfara, man skulle kunna tro där ett tag att han ville ha en kettlebell inplanterad mellan öronen så jag fick lov att göra några snygga undanmanöver. 🙂 I övrigt körde vi lite dragkamp samtidigt som jag gjorde situps, ingen hjälp upp där kan jag lova däremot motstånd på nervägen.

Vi har för ett tag sedan tagit beslut om att Romeo skulle få somna in. Det hela startade egentligen redan i januari månad då han drog på sig en ful sträckning i framvagnen som resulterade i kraftig hälta. Denna sträckning har han under våren lyckats att dra upp fem gånger. Vi har varit medvetna om att han börjar bli till åren och haft diskussionen under hela våren. Diskussion har tidigare funnits här hemma då vi båda har varit överens om att våra hundar ska få köra på så länge kroppen och huvudet fungerar som de ska, men vid skada eller dylikt som gör att de inte kan leva det liv de vill och förtjänar så är det bara egoistiskt från vår sida sätt att ha de kvar. Jag känner mig nöjd med det beslutet vi tog gällande Romeo, nu är det drygt en månad sedan han fick lämna oss och jag känner mig till freds med det beslutet. Han fick gå med värdigheten i behåll, något som jag upplever är viktigt för hans personlighet.

Det är tomt här hemma utan honom, han har varit ordningsmaktens förlängda arm. En extremt stabil herre med stabila åsikter. En helt fantastisk tjänstehund, första hund och familjemedlem. Jag skulle kunna skriva en bok om honom, men jag låter mig och mina vänner ha de upplevelserna vi har fått av honom för oss själva. Han var fantastisk och jag älskar honom så in i bängen.

På torsdag får vi en ny familjemedlem, en Zcar. Det har varit lite svårt att ställa om från saknaden av Romeo till att glädjas åt att skaffa en ny vän för livet. För någon vecka sedan var jag och Värsting uppe i Boden på kennelläger där jag fick umgås med denna lilla valp i 3-4 dagar. Roligt att se hela kullen, roligt att se honom som individ i kullen och roligt att se honom som ensam individ. Efter någon dag började min hjärna ställa om, han ska bli en i vår familj och han kommer att få vara med om mycket hos oss. Min resa mot norr börjar redan på onsdag, jag ser fram emot det och börjar ställa mig in på att det nu kommer komma en liten valp hem till oss!