Han börjar bli stor nu, den där lille Zcar. Här hemma tappas det tänder i parti och minut vilket vi är tacksamma för. Piraya-anfallen är allt mer sällsynta (heh.. ja nu är det ju nästan vakuum förmågan som får jobba). Skämt å sido. Han är trevlig, jag gillar verkligen det jag ser. Vad ser jag då? Ett sant ego, en oerhört lättlärd kille med god matlust och kamplust. Fin förmåga att koncentrera sig och extremt miljöstark (men lite mörkrädd…).

Jag har inte riktigt bestämt mig än för vilket spår vi ska ta riktning mot, det är så mycket jag vill göra. Men främst vill jag tävla. Värsting har ju inte varit den optimala tävlingshunden, han är så sjukt bra tjänstehund. Trots detta börjar han tendera i att kunna bibehålla den koncentration jag vill även på lydnadsplanen, vi får se vad det bär hän med honom med. Men den lilla parveln då… jag vill spåra, köra patrullering, köra lydnad. Han är så extremt glad i folk så sök kanske vore på sin plats? Möjligheterna känns många i dagsläget. Vi ska ju ”bara” ta oss igenom en liten trotsperiod och könsmognadsperiod – får se sen var jag säger på andra sidan dessa vad vi ska fokusera på…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation