Jag fattar inte varför timmarna ska springa iväg så fort? Dagarna bara flyger ju iväg för att tala om. Man hinner ju inte med allt man vill då 🙂

Torsdag till söndag var vi iväg på övning jag, Per och Romeo. Värsting hade fått åka upp till Linköping och mina föräldrar redan på tisdagskvällen, tror att han tog hela familjen med charm. Och det var ett bra tillfälle för honom att miljötränas mer, han hade reagerat på cyklister – tro fasen det vi har inte sett en enda här ute i bushen!?

Det var en bra övning, kul att få arbeta mer med grupperna och verkligen känna känslan av att kunna hjälpa. Det är riktigt kul för jag och den andra hundföraren i plutonen arbetade så bra ihop i helgen, kul när man känner att det fungerar!

Måndag, tisdag har mest gått åt till att bli människa igen för så slut jag har varit efter helgen var det länge sen jag var, skönt! Igår var vi ute och sprang en backig tur, den var 6 km och avklarades i en fint tempo. Per ville springa hem, men en av oss var ju tvungen att ta med oss det vi kommit dit på – jag fick offra mig för laget men nästa gång är det jag som springer hem, för tre kilometer hade jag lätt kunna ta till! Så 9,2km blev det för hans del (och Romeo).

Passade på att träna med Värsting under tiden vi väntade på grabbarna. Det blev lite varsågod-övningar, sitt men främst fokus på hur vi leker, fungerade jättefint i slutet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation